Stoppa smyganslutningen till NATO!

Dags att börja utreda
   
   
Grundförutstänningar på plats:
rådgivande kommitté och inledande referensram
    
     
Som framgår av det ursprungliga uppropet, är huvudsyftet med detta projekt att få i gång en “medborgarutredning med uppgift att kartlägga smyganslutningsprocessen och dess konsekvenser för vår säkerhet och demokrati”.

Frågan om smyganslutningen till NATO är ju angelägen i och för sig; men nyttan av den tilltänkta utredningen kan bli avsevärt större än så. Ty den kan betraktas som en fallstudie som antagligen kommer att belysa en rad grundläggande förhållanden och processer, till exempel: de små stegens tyrannis metodik, manipulation och styrning av opinion, samverkan mellan svenska makthavare och utländska intressen, USA:s samt eventuellt andra länders inverkan på svensk politik, den svenska och europeiska socialdemokratins högervridning, svenska folkets intresse för och kunskaper om utrikespolitiska frågor, makten över den politiska dagordningen, massmediernas roll i det hela m.m.

Frågan är hur man skall ta reda på allt detta. Många har uttryckt sitt stöd för den föreslagna utredningen, men det tycks inte finnas några etablerade rutiner att tillämpa -- en slutsats som kan dras från bl.a. det faktum att upprepade vädjanden om vägledning och förslag har gett klent resultat. Det är uppenbarligen lättare att gilla tanken om en medborgarutredning än att förklara hur en sådan skall gå till.

Avsaknaden av ett färdigt recept är nog huvudförklaringen till att projektet hittills gått lite trögt (se Projektets utveckling för detaljer). Men nu, när en inledande referensram har tagits fram (se nedan) och en välmeriterad rådgivande kommitté har upprättats, är det äntligen dags att sätta i gång med arbetet.

I det avseendet utgör bristen på etablerade rutiner både ett problem och en möjlighet. Problemet består huvudsakligen i att osäkerhet är bland de svåraste för människor att hantera; villrådighet och overksamhet blir ofta följden. Möjligheten består i att man kan börja nästan var som helst och göra nytta; det enda kravet är att man aktivt engagerar sig i processen.

Allt detta innebär att det fordras ett relativt stort mått av beslutsamhet och initiativförmåga.


Ledtrådar och riktlinjer

Nu är det så att det inte helt saknas ledtrådar om hur och vad man kunde börja utreda. Redogörelsen Från Neutralitet till NATO är ett första försök att kartlägga de små stegens tyranni i detta sammanhang, och ett syfte är att skapa en referensram inom vilken man kan börja få ett grepp på smyganslutningsprocessen.

Ett besläktat syfte är att ge uppslag till lämpliga forskningsfrågor. Redogörelsen är säkert långt ifrån fullständig; men den behandlar en lång rad beslut, händelser och processer som ägt rum över drygt sex decennier. I stort sett vartenda av dessa inslag tål att vidare utforskas och belysas. Det är bara att välja en fråga som känns intressant och sätta i gång.

Om man saknar forskningsvana eller av något annat skäl känner sig osäker på hur man skall göra, kommer det att finnas hjälp till hands. Som noterat i projektets riktlinjer:
   
  
“Som med alla initiativ är väl den viktigaste förutsättningen för framgång en fast tro att det är möjligt att lyckas -- någonting som ibland kan vara svårt att frammana, särskilt i början av ett stort och komplicerat projekt. Därför kan det vara nyttigt att ofta träffas för att ställa frågor, diskutera metodik- och andra problem, utbyte erfarenheter o.s.v. En särskild avdelning kommer således att i detta syfte upprättas på utredningens webbplats, och i mån av intresse kan det även bli aktuellt med en del fysiska möten för deltagarna.”
    
Det vore väl bra att bekanta sig med samtliga riktlinjer. Där finns bl.a. lite allmänna råd om informationskällor och metodik. Redogörelsen Från Neutralitet till NATO är ett exempel på vad som kan åstadkommas med offentliga källor och tillämpningen av den metodik som tillämpades av den legendariske journalisten I.F. Stone. Trots att nästan all information i detta dokument har hämtats från lätt tillgängliga källor, har det tagits emot som närmast en uppenbarelse. Några typiska reaktioner:
    
“Detta arbete måste på något sätt göras känt för en stor publik som möjligt. Det är ett historiskt viktigt dokument som visar hur en 190-årig utrikespolitisk neutral linje på något decennium vänts till sin motpol. Det är också historien om hur Sverige går från att vara ett litet men inflytelserikt land i världspolitiken till att bli ett litet och obetydligt land i världspolitiken.”

“Mycket bra jobbat! Jag fick just ett mejl från en bekant som ville tipsa mig om redogörelsen: 'Kolla in det här dokumentet om Sverige och världen. Något av det mest matnyttiga jag sett. Så mycket kunskap, så lite retorik.'”

“Läsningen av Från Neutralitet till NATO kom som en chock för mig. Av yrkesmässiga skäl borde jag ha känt till det mesta som däri dokumenteras; men i många fall gjorde jag inte det -- någonting som understryker betydelsen av de små stegens tyranni.”
    
Ändå handlar detta första försök sannolikt om bara toppen på isberget. Det finns nog ytterligare små och stora steg som bör läggas till listan, och det finns nästan säkert mycket mer att upptäcka genom att gräva djupare i offentliga arkiv, intervjua personer som känner till eller direkt varit inblandade i smyganslutningsprocess o.s.v.

Förhoppningsvis visar redogörelsen dessutom att det är möjligt att åstadkomma något nyttigt med ett sådant projekt, även om det saknar en universitetsfakultets eller en offentlig utrednings resurser. Detta är kanske självklart för vissa, men tydligen inte för alla. Ett antal till synes välvilliga personer har t.ex. uttryckt åsikten att det är meningslöst att ens försöka med en sådan utredning, då det saknas ansenliga finansiella resurser med tillhörande personal.


Behövliga insatser

Det återstår att se om det går att fullborda projektet med samma sorts frivilliga insatser som tagit det så här långt. Den som vill vara med kan bidra genom att bl.a.:

Anmäla sitt intresse -- stort eller smått, specifikt eller vagt -- via e-post till: samordna@stoppanato.se

Informera och uppmuntra andra att delta i projektet. Det handlar inte minst om lärare och studerande vid gymnasier och universitet som vore intresserade av att studera och forska i olika frågor som samband med smyganslutningsprocessen.

Sprida kännedom om projektet via organisationer, webbplatser, e-postlistar, artiklar och insändare i tidningar och nyhetsbrev, professionella journaler m.fl.
     
Lämna förslag till innehållet i den intresseanalys som föreslås i riktlinjerna.

Frågan om projektets organisation får vänta tills det blir tillräckligt många deltagare att organisera. Det är svårt att vid detta tidiga stadium specificera ett antal; det beror på hur stora och vad för slags insatser folk är beredda att åta sig.

Men redan nu vore det värdefullt att bygga upp ett nätverk av kontaktpersoner runt om på landet -- personer som har tid och lust att hålla sig informerade om projektet för att kunna svara på frågor och informera på lokal nivå. Alla som kan tänka sig fylla denna viktiga roll får mycket gärna höra av sig.


12 mars 2010