|
|
||
 Statsminister Reinfeldt med president Bush II i Vita huset.* Vilka intressen tjänar svenska politiker i NATO-frågan? Riktlinjer |
||
|
|
||
|
|
||
| Syftet med dessa riktlinjer är att orientera och därmed underlätta arbetet med den medborgarutredning som förordas i uppropet Stoppa smyganslutningen till NATO!. Huvudfrågorna som enligt detta upprop bör utredas är följande: |
||
Vilka är de steg mot svenskt medlemskap i NATO som hittills tagits? |
||
| Själva frågeställningen ger viss vägledning om vad för slags information och forskning som behövs. Första prioriteten är naturligtvis att ta fram en förteckning över de olika stegen i fråga. Vilka dessa är kan det råda delade meningar om, och ett öppet forum har upprättats på denna webbplats för att föra den diskussionen. När de olika stegen åtminstone provisoriskt fastställts, kan de vart och ett för sig utredas inom ramen för uppropets huvudfrågor. Slutrapporten blir en sammanfattning och tolkning av de rön som kommer fram, och hela underlaget med tillhörande diskussioner kommer att publiceras på utredningens webbplats. Intresset ljuger sällan Inledningsvis kan det vara nyttigt att fundera på vilka intressen som kunde ha nytta av Sveriges anslutning till NATO. I sig själv kan en intresseanalys inte betraktas som bevis: Det händer ju ibland att grupper och individer, avsiktligt eller ej, agerar mot vad som verkar vara det egna intresset. Men en sådan analys kan ge värdefulla ledtrådar på var man skall börja leta efter fakta och samband. Bland de intressen som kan tänkas vara relevanta i detta sammanhang är: |
||
USA |
||
| Listan kan säkert utvidgas och nyanseras; och som med varje intresseanalys blir det en viktig uppgift att belysa eventuella förbindelser och samordnade insatser bland diverse intressen. Informationskällor När den legendariske USA-amerikanske journalisten I.F. Stone frågades hur han lyckades gräva fram så många hemliga uppgifter i samband med sina många avslöjande reportage, brukade han svara att påfallande litet egentligen varit hemligt. Det mesta fanns tillgängligt i offentliga handlingar, publicerade rapporter, nyhetsmedier m.m. Det “enda” som krävdes var att någon skulle ägna tillräckligt med tid, möda och tanke på att vaska fram och analysera det. När det gäller Sveriges smyganslutning till NATO finns det säkert en hel del att hämta enligt I.F. Stones metodik, därför att de flesta och möjligen alla små steg i processen åtminstone delvis har tagits inför öppen ridå. (Detta faktum har ibland framhållits som bevis på att det inte har förekommit något smygande. Men smyginslaget gäller den eventuella anslutningen, inte de enstaka stegen på vägen dit. Detta är ju vitsen med begreppet “de små stegens tyranni”.) Bland de svenska och internationella källor som kan ge värdefull information är: |
||
Offentliga handlingar inkl. propositioner, lagar, regeringsbeslut, utredningar, debatter lagstiftande församlingar m.m. |
||
| Metodik Som I.F. Stone noterat (se ovan) finns det oftast mycket att hämta genom att ta vara på värdefull information som väntar på att upptäckas i bibliotek, offentliga arkiv och andra öppna källor som t.ex. Internet. Det gäller att finkamma tryckta och digitaliserade källor samt att titta/lyssna på inspelningar av olika slag. För att komma åt mer undangömda fakta och samband kan det vara avgörande att hitta insatta personer som är villiga att förmedla sina kunskaper. Utmaningen blir att identifiera lovande intervjuoffer och förmå dem att öppet eller anonymt lämna tips och uppgifter. Med tanke på de frågor som utredningen förmodligen kommer att beröra, bör det finnas åtminstone möjlighet till olika former av samarbete med grävande journalister, forskare, studerande och andra som på eget initiativ sysslar med samma eller besläktade frågor. Utredningen kunde bidra med nyttiga kunskaper och kontakter samt delta i samordnade insatser av gemensamt intresse. Uppgiften är som nämnts att utveckla svar på uppropets tre huvudfrågor. I detta ingår en utförlig beskrivning av varje enstaka steg mot NATO inkl. dess motivering, de individer och organisationer som direkt varit inblandade samt konsekvenserna hittills och innebörden för smyganslutningsprocessen. Sedan gäller det att ta reda på vem eller vilka har tagit varje steg, med vilka medel och motiv, och med vilken legitimitet. En viktig fråga i detta sammanhang är: Vem har beslutsfattarna vid varje tillfälle representerat -- svenska folket, eller andra intressenter? I den mån som gällande beslut inte har tagits i demokratisk ordning, vilka förtroendevalda har låtit det ske och vad beror detta på? Slutrapporten skall sammanfatta och analysera dessa rön samt i möjligaste mån precisera eventuella kunskapsluckor. Utmaningen blir att utveckla en helhetsbild som bl.a. kartlägger eventuella mönster och sammanlänkningar. Hela underlaget med tillhörande diskussioner kommer att offentliggöras på utredningens webbplats. Utredarna Alla som vill hjälpa belysa smyganslutningsprocessen är välkomna att bidra till utredningen. Men tills dess att ett hyfsat antal intresserade ansluter sig, blir det ju omöjligt att fastställa någon arbetsfördelning eller forskningsplan. Inledningsvis kommer således det mesta att skötas av projektets samordnare. Snarast möjligt skall det upprättas ett forskningsråd med uppgift att granska och bedöma olika inslag innan publicering samt att på olika sätt bistå frivilliga som saknar forskningsvana och/eller självförtroende. Alla utredningar blir som sig bör föremål för kritik, och man kan räkna med att denna kommer att utsättas för särskilt hård granskning av minst tre skäl: |
||
Det handlar om känsliga frågor som berör mäktiga svenska och internationella intressen |
||
| Svaret på all eventuell kritik är maximal öppenhet. Allt som ingår i utredningen kommer att öppet redovisas och därmed exponeras för debatt. När det gäller de “icke-professionella” inslagen skall man inte låtsas att utredningen är annat än vad den är, nämligen ett arbete som utförts av alla möjliga sorters medborgare med hjälp av såväl svenska som utländska sakkunnige som eventuellt bistår med sin expertis. Slutresultatet kommer knappast att vara sämre än det som hittills inom detta område har åstadkommits av framstående institutioner. Det av svenska staten kraftigt subventionerade Utrikespolitiska institutet har till exempel behandlat NATO-frågan på ett sätt som enbart kan betraktas som propagandistiskt.** Som med alla initiativ är väl den viktigaste förutsättningen för framgång en fast tro att det är möjligt att lyckas -- någonting som ibland kan vara svårt att frammana, särskilt i början av ett stort och komplicerat projekt. Därför kan det vara nyttigt att ofta träffas för att ställa frågor, diskutera metodik- och andra problem, utbyte erfarenheter o.s.v. En särskild avdelning kommer således att i detta syfte upprättas på utredningens webbplats, och i mån av intresse kan det även bli aktuellt med en del fysiska möten för deltagarna. Sist bör det nog understrykas att dessa riktlinjer ingalunda är skrivna i sten, och att det mycket väl kan hända att de behöver vidareutvecklas under arbetets gång. Al Burke, samordnare 17 juni 2009 *Foto av statsminister Reinfeldt och president Bush: Regeringskansliet/Thomas Quiggle **Se Pdf-dokumentet “Open letter to Swedish Institute of International Affairs” |
||
|
|
||