Stoppa smyganslutningen till NATO!
   
Debatt i Svenska Dagbladet
     
      
    
Projektet “Stoppa smyganslutningen till NATO” lanserades 1 december 2008. Samtidigt publicerades större delen av uppropet som ett debattinlägg i Svenska Dagbladets “Brännpunkt” (se bild till höger). Huvudskillnaden var att det bara fanns plats för 44 undertecknares namn med debattinlägget, mot de 68 med versionen på denna webbplats.

Inlägget finns att läsa på Svenska Dagbladets webbplats, tillsammans med knappt 300 “Läsarnas kommentarer” längre ned på samma sida.

Under rubriken “Natos kärnvapenstrategier är irrelevanta” publicerades en replik till debattinlägget i “Brännpunkt” den 11 december 2008. Motrepliken av projektets initiativtagare, som inte fick plats i tidningen, återges här nedan. Antalet “Läsarnas kommentarer” till dags dato är 38.

En andra replik med rubriken “Natoanpassning ökar säkerheten” publicerades den 17 december, och denna gång beviljades initiativtagarna plats för en kort motreplik som publicerades den 19 december och som återges här nedan.

* * * * *
Svar till replik “Natos kärnvapenstrategier är irrelevanta”
    
Att främja fred med föregripande kärnvapenanfall
     
Tre skribenter har kritiserat (“Natos kärnvapenstrategier är irrelevanta”, Brännpunkt 2008-12-11) det debattinlägg med 44 undertecknare som vi tagit initiativ till (“Stoppa smyganslutningen till NATO”, 2008-12-01). Då det finns varken utrymme för eller behov av något detaljerat svar, nöjer vi oss för närvarande med följande påpekanden.

En del av kritiken går ut på att “de gamla kärnvapenstrategierna [är] helt irrelevanta”, men vi har inte påstått annat. Det är dagens kärnvapenstrategier som oroar och vi noterade att NATO domineras av USA som hävdar rätten till första bruk av kärnvapen. Dessutom finns det starka krafter som vill införa samma doktrin i hela NATO: “Västvärlden måste vara beredd att ta till föregripande kärnvapenanfall… enligt ett radikalt manifest för ett nytt NATO som togs fram av fem av de viktigaste officerarna och strategerna i Väst” enligt brittiska The Guardian (“Pre-emptive nuclear strike a key option, Nato told”, 2008-01-22).

Kritikerna hävdar också att NATO har förvandlats till en fredsfrämjande organisation med “FN-mandat från säkerhetsrådet i ryggen”. Men de två krigshärdar där svenska trupper hittills satts in under NATO-befäl, Kosovo och Afghanistan, är mänskliga katastrofer som till stor del är konsekvenser av folkrättsvidriga anfallskrig som begåtts av USA och NATO. Att USA sedan, när katastroferna väl varit framme har lyckats utöva påtryckningar för att få legitimerande och alldeles otillräckliga plåster på de gapande såren, ändrar inte på något vis den brottsliga grunden.

Kritikerna menar att vi har “fel i sak” när det gäller svenska folkets motstånd mot NATO-medlemskap. Det underlag vi hänvisade till var de opinionsundersökningar som årligen görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, där de intervjuade får ta ställning till förslaget: ”Sverige bör söka medlemskap i NATO”. Som framgår av diagrammet härnedan har motståndarna varit ca. dubbelt så många som ja-sägarna under nästan hela mätningsperioden 1994-2007.

Mot detta har kritikerna dragit fram en enda undersökning utförd av Styrelsen för psykologiskt försvar som ställde en helt annan fråga, nämligen huruvida “svenskarna är positiva till att Sverige har förmåga att bidra till Natoledda fredsfrämjande insatser”. Denna formulering hänvisar alltså till någon ospecificerad “förmåga” samt till “fredsfrämjande insatser” som i vår mening bara är ett marknadsföringsgrepp för att dölja NATO:s i grund och botten krigiska natur.

Det har ju hänt påfallande ofta att, när militärmakter går till angrepp, talar de vackert om hur de på så vis främjar fred.
     
Jan Öberg, TFF
Al Burke, Nordic News Network
    
Obs! Då det inte har varit möjligt att inom en rimlig tid samråda med alla som undertecknade det ursprungliga inlägget skall det understrykas att det enbart är vi två som står för denna motrepliks innehåll.

Källa: “Svenska trender 1986-2007”, SOM-institutet
     

* * * * *
     
Det behövs fredsmäklare som förstår försoning
   
Replik till Håkan Gunneriusson, Bo Hugemark, m.fl.
   
Svenska Dagbladet  •  19 december 2008

Två anställda vid Försvarshögskolan har lämnat vad som framställs som en replik (”Natoanpassning ökar säkerheten”, 17/12) till det debattinlägg med 44 undertecknare som vi har tagit initiativ till (”Stoppa smyganslutningen till Nato”, 1/12).

I själva verket handlar repliken knappast alls om det allvarliga demokratiproblem vi tog upp, nämligen den pågående smyganslutningen till Nato.

Istället försöker skribenterna att, med hänvisning till bland annat Lissabonfördragets innebörd, motivera ytterligare små steg mot medlemskap i Nato. Då det saknas utrymme för en utförlig respons gör vi ett par korta påpekanden.

Lissabonfördraget, som inte heller svenska folket fått besluta om, kräver en ständig uppgradering av EU-staternas militära förmåga i anpassning till Nato. Det må vara att Sverige rent formellt står ”fritt att välja säkerhets- och försvarspolitisk linje”, men i så fall skulle det bryta mot hela idén om en gemensam EU-linje.

Resonemanget luktar av det förakt för demokratin och folkviljan som tycks ligga till grund för smyganslutningsprocessen. För att råda bot på detta har vi föreslagit en medborgarkommission med uppgift att kartlägga denna process. Repliken visar med all önskvärd tydlighet varför en sådan utredning behövs.

Äkta säkerhet kräver mer än vapen, och om det finns någonting som världen inte behöver, så är det fler krigare och ännu mäktigare militärallianser.

Det som mest saknas idag är en armé av fredsmäklare som lärt sig hur man förebygger konflikter och främjar försoning.

Genom att bygga på sin långa och vitt uppskattade fredstradition kan Sverige göra en långt mer värdefull insats än vad det någonsin kunde som en liten kugge i USA/Natos väldiga krigsapparat.
    
Jan Öberg, TFF
Al Burke, Nordic News Network